Vad roligt att du hittat hit till min digitala lekplats. 

Jag lär genom att studera andra. Jag härmar och provar och kladdar och slänger. Vägrar se misslyckanden som något annat än lärdomar. Och därför vill jag också låta det misslyckade få ta plats. "Titta, så dumt det blev. Inte alls bra. Så... intressant. Och kan jag våga, så kan du också." Så kan man tänka.

Skapande är växande, reflektion och påverkan var den än äger rum. Att skapa ett hem, en rutin på jobbet, en tavla, en dikt. Det är egentligen samma. Essenser av livet. Att tappa kontrollen för att hitta den igen. Att inse att den aldrig egentligen var där för att ändå göra ett nytt försök att förstå det som inte finns.

Jag har två barn. De präglar mig. Embossar och slipar. Lär mig om livet och mig själv och om kärleken. Det jag målar och skapar kommer ur dem. Kanske särskilt ur det som varit svårt. Det som är svårt. Det där jag inte vill eller kan eller ska lämna ut. Men som får ta plats i konsten. Och jag tänker att allting svårt också bär någonting vackert. Sorg är ett bevis på kärlek, förtvivlan är kampens golv. 

Jag skrattar mycket. Jag rider. Skriver. Jag bor för dyrt. Jag har en hund och två katter.  Där finns en hamster också. Tiden räcker aldrig till och jag vill varken gå och lägga mig eller stiga upp på morgonen. Jag älskar bokskogen och allt som är mysigt. Jag tycker äntligen att jag duger med mina brister och allt. Jag är tillräckligt bra. Jag hoppas att mina tavlor och mönster kan få dig att känna lika dant om dig själv.

Sabina